Lattefascisten slår tillbaks.

Lattefascisten har legat i träda. Det har en rad förklaringar, vi har varit upptagna med att dricka Obama-latte på Starbucks i NY och av en kort sejour av heltidsarbete. Nu är den tiden över, och vi kan åter fokusera på det viktiga i livet. Lah-teh.

Ett längre inlägg om bland annat problemet med ta med-latte och varför det inte går att hitta bra latte i gamla stan kommer inom kort, men innan dess ska vi uppdatera er på två viktiga fronter.

1. Alla som slagit sina lovar kring ett av lattefascistens bästa hak, Fiesta, och oroats över den monumentala bristen på kunder Fiesta trots sin formidabla latte har, kan andas lättare nu. Lattefascisten har nämligen hört er oro och ställt frågan ni själva velat göra. Ni Kommer Väl Inte Att Överge Oss, Eller Hur? Finanskrisen får inte skörda ännu ett offer. Och det kommer den inte heller göra. Fiesta-killarna lever kanske inte på easy street, men klarar sig tack vare sin cateringverksamhet. Thankyoulord.

2. Bagel Street Café har börjat med märkliga delicatokakor. Lattefascisten trodde först inte sina ögon, men det är sant. Hallongrottor och såna där chockladdoppade havrekakor, närmare bestämt. En mycket märklig uveckling - vem gillar egentligen delicato? Men latten är fortfarande exemplarisk, så vi försöker gilla läget.

Läs även andra bloggares åsikter om bagel street café, fiesta deli, latte, vasastan

Latte utan kärlek och erotik på Edenborg

Kafé Edenborg är ett charmerande fik i Gamla stan som bland annat tillhandahåller erotisk litteratur och ett stort utbud av flyers med obskyra budskap. Här flockas litteraturvetarna för studiesessioner och de som blivit för gamla för att fika på String. Det är heller inte helt omöjligt att man träffar på Jonas Hassen Khemiri. Lyckligtvis har turisterna inte hittat hit, vilket sannolikt beror på att Edenborg ligger en hel parallellgata ner från Väserlånggatan. Som framgår av bilden är Edenborg inrett med medaljongtapet och omaka möbler. Det är ett allt annat än standardiserat kafé och stämningen är därför allt annat än tillknäppt. Lokalen gör sig också utmärkt för privata tillställningar och mindre akustiska spelningar och den kan abonneras för sådana ändamål.

Latten är... skaplig. Fullt drickbar, men medioker. Den är tre grader för kall och skummet är bara krämigt till en början för att sedan försvinna snabbt. Resultatet blir att latten är rumstempererad efter två klunkar, eftersom ett krämigt skum annars hjälper latten att hålla värmen. Lattefascisten frekventerar ändå Edenborg eftersom det har andra fördelar men håller sig framdeles till bryggkaffe och rekommenderar er att göra detsamma.

Betyg: 3 lite för kalla latte

Läs även andra bloggares åsikter om edenborg, gamla stan, kall latte, erotisk litteratur

Maffioso på Non Solo Bar

Lattefascisten har besökt Non Solo med jämna intervaller i flera år. Den statistiska slutsatsen som kan dras är att latten alltid håller och har hållit hög klass. Det ryktas om att Non Solos barristor har vunnit, eller i vart fall tävlat i barista-SM. Lattefascisten behöver knappast fylla i några luckor vad gäller den perfekta creman, det utsökta skummet eller temperaturen.

Imorse kom Lattefascisten in på Non Solo helt nyvaken och med imma på glasögonen efter en cykeltur i ett Stockholm med arktiskt klimat. Lattefascisten tittar sig förvirrat omkring, snubblar fram till baren och framstår förmodligen som något retarderad. När imman försvunnit från glasögonen står hon öga mot öga med en 10-poängare till man som frågar vad det får lov att vara. Lattefascisten stammar fram något och baristan uppfattar vant beställningen och börjar bereda drycken. Innan mjölken skulle hällas över espresson får Lattefascisten frågan; vill du ha ett löv eller en tulpan?
Den orutinerade kafébesökaren undrar säkert vad man ska ha ett höstlöv till men tänker att en tulpan alltid är trevligt. Som tur är vet Lattefascisten att det rör sig om mönster i latten. Trots det dubiösa första intrycket lyckas Lattefascisten - stadig på rösten - prestera ett rappt svar. "Löv tack". Bra där.

Trots baristahunkarna och den oklanderliga latten kan Lattefascisten få the creeps av Non Solo. Förmodligen beror detta på klientelet. Många spårlösa, medelålders män med manschauvinistisk uppsyn. Det finns också drag av juggemaffia. Mörka män som står upp och dricker espresso, trots att det finns sittplatser. De röker Marlboro utan varningstexter på förpackningarna. Den märkliga stämningen gör att betyget inte kan bli mer än en fyra.

Betyg: Fyra latte

Intryckslöst på Mojo

Som ni ser på bilden består latten på Mojo till en tredjedel av skum. Lattefascisten får sätta på sig skyddsglasögon och gräva sig ner till kaffet. Men medan man gräver tillhandahåller Mojo trådlöst internet, vilket fungerar som ett slags damage control. Latten är dessutom mödan värd. Den är utmärkt balanserad i smaken och mycket krämig. Men Mojo, Lattefascisten vill slita sitt hår när ni tror att er skumkomponering är värd 35/40 kronor (liten/stor). Ingen latte är värd priset av en blus på Myrorna. Vad är det vi betalar för? Mässingslamporna i taket som är mer vräkiga än minnesvärda? Dessutom är majoriteten av klientelet under 18 år. 20 latte på Mojo och barnbidraget är ett minne blott. Ta lite hänsyn era utsugare.



Betyg: 3 latte

Läs även andra bloggares åsikter om latte, mojo, trådlöst nätverk

Vi HÖRS aldrig mer igen

Det finns kaffe och sen finns det svart, besk dryck som vid första ögonkastet kan likna kaffe. Situationen kan jämföras med alla rutiga halsdukar i beige som syns på var och varannan hals i stan. Burberry tänker du först. Men titta en gång till och du ser att det är fyra streck i rutmönstret, inte tre som som är Burberrys tradition. Du beskådar - en Schmurberry!

Lattefascisten har tvingats dricka motsvarande bleka kopia i kaffets värld - schmaffet på HÖRS. Denna restaurangkedja har kafémonopol på Stockholms universitet där Lattefascisten tillbringar alltför många av veckans dagar. För tre år sedan tillhandahöll HÖRS automatlatte. Lattefascisten tog då omvägar för att slippa se åbäket till maskin. Men för två år sedan var dagen kommen då HÖRS äntligen kom att ta tempen på kaffekulturen och investerade i espressomaskiner. Det tog två månader för personalen att lära sig hantera ångvred och malning, men sedan var lyckan gjord. Handgjord och välsmakande latte serverades på löpande band!

Men efter solsken kommer regn. Hagel rentav. Denna höst har nämligen personalen på samtliga HÖRS-kaféer bytts ut och ersatts med fullkomligt retarderade kaffekokerskor som hettar upp mjölk till kokpunkten och häller den i en kopp schmaffesump. Lattefascisten lider nu av tredje gradens brännskador på tungan. Allt detta görs dessutom i en ironisk anda då latten, eller snarare slatten, serveras i dessa take away-muggar:

Lattefasisten tycker att HÖRS skymfar latte brutalt och bojkottar.

Betyg: En uthälld slatt

Läs även andra bloggares åsikter om HÖRS, dålig latte, Stockholms universitet

"Lattemammor", gimmie a break.

Lattefascisten tänkte, bland annat apropå en artikel i DN Söndag förra veckan, passa på att yttra sig om lattemammorna. Ett lika intressant som märkligt fenomen.

Scenen:
Två eller tre 30-nånting kvinnor med jättestora terränggående barnvagnar som brer ut sina prytlar, sina barn, sina små burkar med kex och banan, sina pipmuggar, sina Vanity Fairs, sina sjalar och sig själva över hela sofforna på kafét du gillar. De tar alla fönsterplatser, de har barn som skriker, och de flyttar aldrig, ALDRIG någonsin på sig.

Och nu:
Tillbaks till verkligheten.

Lattemammors problem är, enligt sägnen, att de är arroganta och tar plas. Båda egenskaper som inte bör få utvecklas ostört, såklart. Men Lattefascisten har svårt att se vem det egentligen är som är den här fruktade lattemamman.

Lattefascisten har visserligen inte barn, men är ändå rätt säkra på att de flesta mammor faktiskt inte har varken tid eller möjlighet att riva av fyratimmarspass på Waynes. Det är gymnasister som gör sånt, och det är mest för att de vill skolka från engelskan. Lattemamman kanske också vill skolka från kidsen ibland,men det är betydligt svårare.
De mammor som Lattefascisten känner tillbringar sin mesta tid med sina kids, och tillfällen att hänga med kompisar står inte direkt som spön i backen. Att de när kidsen äntligen somnat efter två-rapet vill komma ut ur lägenheten som förmodligen luktar bäbiskräks och är dekorerad med nappar överallt är inte så himla konstigt. Och att de har kompisar som också vill det och som de då passar på att träffa känns inte heller helt orimligt.

Lattefascisten tror helt enkelt att lattemamma-hatet är en ny variant på en inte särskilt ny företeelse - misogyniteten. Det känns inte särskilt fräscht att störa sig på att kvinnor tar plats, eller på att kvinnor med barn inte håller sig hemma vid spisen och kokar potatis. Det finns flera studier som visar att en kvinna vid ett sammanträde inte behöver ens prata lika mycket som sina manliga kollegor för att det ska framstå som att hon dominerade samtalet. Lattefascisten tror att lattemammhatet är samma fenomen i ny förpackning. Det spelar liksom ingen roll att barnvagnarna faktiskt blivit både lättare och mindre - det stönas ändå över att de brer ut sig över uteserveringar och inne i kafésofforna. En lattemamma behöver inte dricka latte, inte sitta länge och resa sig så fort barnet tröttnat på att hänga på waynes - det kommer inte spela någon roll. Hon kommer ändå att få personifiera allt som är dåligt med storstäder, latte, föräldraledighet, kvinnor och kvinnors plats i samhället och det offentliga rummet.

Det är så deprimerande självklart att det inte finns någon manlig motsvarighet till lattemammor. Lattepappan finns än så länge bara som retorisk ögonblinkning, inte som något man faktiskt irriterar sig på.

Kom igen, y'all. Har vi inte kommit längre än så här 2008?

Läs även andra bloggares åsikter om latte, lattemammor

Lagom med foam

Café Foam håller sig inom det standardiserade formatet. Trots rosa och tämligen barocka möbler ger Foam inget bestående intryck. Här finner man enligt seden lattemammor, studenter som tröttnat på biblioteken samt en och annan suit som beställer "caffè cortado" (vilket för övrigt är detsamma som en dubbel cappuccino, men det var inte så populärt hos suiten att baristan påpekade det). Det finns säkert en ambitiös tanke bakom Foam. De försöker tappert sticka ut men resultatet är snarare ett smaklöst magplask av pretentioner.



Lyckligtvis har det misslyckade nyskapandet inte drabbat kaffet. Tvärtom håller det hög klass. Glasen påminner om en vinkupa utan fot och den krämiga latten gör sig utmärkt däri. Såväl temperatur som smak är oklanderlig. Det stör dock Lattefascisten att Foams lokalhyra inverkar på priset. 35 spänn bellar en stor och Karlavägen är allt annat än ett intressant stråk att se ut över. Men är man desorienterad på Östermalm kan latten på Foam få en att känna sig mer hemma.

Betyg: 4 latte

Läs även andra bloggares åsikter om latte, foam, östermalm

Lattefascisten vurmar för Vurma.

Lattefascisten har en fäbless för helhetsbilden. Helhetsbilden baseras i korta drag på komponenter som miljö, service, interiör och övrigt matutbud. Man kan tänka sig att en välgjord latte ner slinker oavsett omgivningen, men Lattefascisten försäkrar att ett otrevligt bemötande och charmlös meny sätter sina spår i smaken.

Kaffebarer tenderar att överdriva den italienska traditionen och tror därför att man bara behöver ha foccaccia och ciabatta på menyn utöver espressodryckerna. Det är ett misstag av rang, och också anledningen till att Lattefascisten har ett gott öga till Vurma. Latten är ganska anonym. Inget som kittlar smaklökarna, men den helt klart godkänd. Lattefascisten går dock inte till Vurma för den perfekta creman på espresson utan för helhetsbilden. Oavsett om du beställer en smörgås, sallad eller yoghurt kommer du att få en tallrik fylld med kärlek. Det enda som stör Lattefascisten med Vurma är att alla andra också hittat dit. Glöm inte armbågarna hemma om du tänker gå dit klockan elva en lördagsmorgon.

En latte är mer än bara espresso med skummad mjölk. Och det har man förstått på Vurma.

Betyg: 3 latte

Läs även andra bloggares åsikter om latte, vurma, söder, vasastan, kungsholmen

Levinsky's - syndromet och stället.

Lattefascisten tänkte att det kan vara dags att klara ut begreppet Levinsky's-syndromet. Det har alltså ingenting med Monica Levinsky eller oralex eller ens ovala rummet att göra. Det har däremot väldigt mycket att göra med kafét där man inte får använda bärbara datorer mellan 11 och 14 på vardgar.

Första gången Lattefascisten satte sin fot på Levinsky's serverades en fin, lagom tempererad och krämig latte i glaset. Den bellade 30 pix, vilket väl får ses som helt okej i det här området. Nice, tänkte Lattefascisten, och gick dit igen. Varpå lattens motsvarighet till bajsmacka serverades i glaset - komplett med fluffigt skum och återupphettad mjölk.

(Varför, VARFÖR, tro kaféer att det är okej att återupphetta en tidigare använd mjölkskvätt? Hur svårt är det att lära sig hur mycket mjölk som går åt till en stor respektive en liten latte? Lär er dimensionera, kids!)

Lattefascisten grät lite inombords, lämnade latten halvdrucken och lommade iväg.
Nästa gång var latten något bättre - ingen fastklämd ångare den här gången, men fortarande skamligt dålig skum och ett oroväckande dovt ljud i slutet av skumningen - något som ofta tyder på en alltför het och hårt skummad mjölk.
Det kan ha varit idioti, eller naivitet. Hur som helst har Lattefascisten flera försök på Levinsky's, drivna av någon slags tanke om att det var ju så fint en gång. Som ett förhållande som man inte vill avsluta eftersom det var så bra en gång för flera år sedan. Och varje gång har vi fått bekräftat varför det inte fungerar.
Men det är slut nu. Man kan inte bygga ett förhållande på nostalgi. Latten du gett hos har i tur och ordning smakat ingenting, bränt, plast och sump. Vi lämnar dig och tar med oss barnen, Levinsky's. Vi är värda bättre latte. Att betyget inte blir lägre beror bara på att vi hade den där fina stunden för länge sedan.

Betyg: 2 latte. Två svaga latte.

Levinsky's
Rörstrandsgatan 9.

Läs även andra bloggares åsikter om birkastan, dålig latte, levinsky's, latte

Lattefascisten: En latte tack, Espresso House: Ett glas mjölk sa du?

Lattefascisten höjer lien än en gång. Inget Espresso House går säkert. Oavsett vilket kafé i den skånska kedjan Lattefascisten besöker serveras kaffe som tillretts på samma sätt. Det ger höga kontinuitetspoäng, men latten lämnar en del att önska.

Vid det italienska kaffets genombrott för tio år sen hade man ännu inte börjat använda den slentrianmässiga förkortningen "latte" (vilket betyder mjölk). Kaffedrinken kallades då vid dess ursprungliga namn "caffè latte". Namnet indikerar att kaffe ska vara en del av drycken. Espresso House tycks ha glömt det i takt med att förkortningen "latte" etablerats.

När man beställer en latte på Espresso House får man ett stort glas mjölk. Mjölken är visserligen lagom varm och skummet krämigt som sig bör, men vad gör väl det när drycken är äggskalsvit. Endast viss arom av kaffe kan skönjas vid sällsynta fall. Och 35 kronor få man punga ut dessutom.

På plussidan kan tilläggas att cappuccinon smakar som vi vill att en bra latte ska smaka, men dessvärre till samma pris. Espresso House får också poäng för individualiseringsmöjligheterna i sann Starbucks-anda såsom sojamjölk för hippiesarna.

Betyg: 3 latte

Läs även andra bloggares åsikter om latte, vasastan, espresso house, lund, city, cappuccino, malmö, gamla stan

Äcklig latte, eller Varför gråter jesusbarnet?

Vill du verkligen få det här barnet att börja gråta?

Lattefascisten förstår, teoretiskt, att det finns viktigare saker att engagera sig i än kvaliteten på starkt kaffe med upphettad mjök. Svält, djurplågeri, 90-talsmodets återinträde och vi vet inte vad.

Men Lattefascisten förstår inte varför någon med denna inställning har gjort det till sitt levebröd att tillverka och servera latte till koffeinkrävande människor. Det är antingen ondska eller idioti.

En latte kan vara äcklig på väldigt många sätt.
Vi börjar med mjölken.

Om den är för varm går den för det första inte att dricka på en halvtimme, och för det andra är mjölken förstörd. Kaffet dör och allt smakar sump.
Om den är fesljummen smakar den kossa, och man hinner inte dricka upp den innan den är iskall. Iskall kaffe är en styggelse, iskaffe inte inkluderat. Ett vanligt fel på ställen där man visserligen har exemplarisk form på mjölken, men glömt ångmunstyckets uppvärmande syfte. Inte okej.
Men om mjölken bara är uppvärmd och inte uppångad till den där filmjölkslikannde konsistensen blir latten för svag, eftesom mjölken utan de små fina bubblorna tar mindre plats. Ville vi haft bara mjölk skulle vi beställt det.

Sen har vi skummet.
Om skummet är för hårt måste man använda skeden och gräva sig ner till kaffet, vilket är jobbigt och ofta har man ingenstans att lägga skummet. Dessutom är det slöseri på skummet, som är lite av vitsen med latte.
Om skummet är för mycket blir det lite samma effekt, och dessutom blir man snuvad på stor del av själva drycken. Vi gillar skummet, men vill gärna inte äta drycken enbart med sked tack.
Om skummet har för stora bubblor blir skummet för fluffigt, och frasar när man dricker det (se bilden). Fraslatte = inte okej.

Sedan har vi espresson.
Om espresson inte har någon crema har antingen för lite kaffe använts, eller så är kornen förvarade för luftigt. Eller så har den stått för länge. Inte gott.
Om espressons crema är väldigt tjock och gul har förmodligen för grovkornigt kaffe använts, eller möjligen för lite. Resultatet blir en smaklös latte.

Har kafét ändå lyckats med alla dessa delar återstår ändå tricket att inte döda creman när de häller i mjölken, Klart svårare än man tror, och svårare än många klarar. Har man väldigt fluffigt skum brukar det se ut som att creman verkligen följer med hela vägen, men det är givetvis fusk. Något man om inte annat märker när man ska försöka dricka latten. Följer creman inte med hela vägen missar man halva poängen med latte, och Lattefascisten kunde lika gärna hettat upp mjölk på gasspisen hemma och hälla i bryggkaffe.
Men följer creman med fint upp hela vägen i en lagom skummad mjölk kan man göra mönster. Det är lite larvigt, men kan vara ett tecken på en välgjord latte. Ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om dålig latte, latte

Kófi - men varför gör ni så här mot kaffe. Varför.

Först en brasklapp. Det här kan möjligen inte ses som en fullt tillräcklig recension, eftersom Lattefascisen faktiskt aldrig druckit latten här. Men från vad vi sett att personalen behandlat ångvredet skulle det verkligen aldrig falla oss in att göra det heller. Det finns gränser även för denna altruistiska blogg.

För såhär. Man lämnar inte kannan med mjölk fastklämd under mjölkångaren under iden man skär upp morotskaka (omkring 2 minuter, uppskattningsvis).
Ett pliktskyldigt bankande med kannan i diskbänken kommer inte rädda mjölken från dess överhettade och fluffskummiga öde. Varför man tror att ett hårdare bankande ska uppnå ett bättre resultat är också obegripligt.
När latten serveras är den så het att Lattefascisten ser hur den ångar. Den stackars kunden som gjort misstaget att köpa den bränner sig. Skummet är visserligen bara centimetertjockt, men fullt av stora bubblor som snabbt förvandlas till en klibbig massa som kommer lägga sig som en äcklig blöt badrummsmatta i magen på en intet ont anande kaffedrickare.
Personalen torkar inte av munstycket efter sig, och återanvänder samma kopp att göra espresson med.
För detta tar man 28 kronor.

Kort sagt, det är inte något som Lattefascisten vill ha i sina magar. och inte någo som någon annan förtjänar heller.

Betyg: 1 uthälld latte.

Kófi
Drottninggatan 33.

Läs även andra bloggares åsikter om latte, city, kófi

Fiesta - the mother of all latte

Det bästa med Fiestas latte är de fina muggarna.
Eller nej. Det bästa är hur de aldrig skulle få för sig att slarva. Ens lite. Trots upprepade försök har Lattefascisten aldrig fått en dålig latte här.
Eller nej. Det bästa med Fiesta är hur det känns lite som att man är kompis med fiestakillarna, fast inte på det där jobgiga tvingade sättet utan fint och avslappnat.
Eller nej. Det bästa med Fiesta är att det typ aldrig är kö här - fast det gör oss lite oroliga att de inte ska gå runt utan överge oss utan drickbar latte i den totala öknen som Odenplan annars utgör.
Eller nej. Det bästa med Fiesta är kanske helt enkelt att de verligen tar den misshandlade drycken caffe latte på allvar, behandlar den värdig och ömsint och som nån italienare nån gång för tusen år sedan tänkt sig att man skulle behandla de, och sedan ger dig the mother of all latte. I en fin mugg. För 25 pix.

Betyg: 5 latte.

Fiesta Deli
Upplandsgatan 45.

Läs även andra bloggares åsikter om fiesta deli, latte, vasastan

Bagel Street Café - latte med kärlek

Okej.
Lattefascisten erkänner. Vi är svaga för Bagel Street Café ända sedan de en regnig och pank söndagmorgon bjöd på en latte när halva Lattefascisten visade sig sakna pengar. Men även om detta inte hänt finns det ändå flera skäl att älska Bagel Street. En är den nästan totala avsaknaden av Levinsky's syndromet*. Alla gånger (utom en i sommras som vi väljer att se genom fingrarna med) som Lattefascisten har varit där har latten varit exemplarisk. Inte alltid med mönster, men mönsterinflationen är hög nog som den är så det är inte något som stör. Däremot alltid lagom varm, perfekt mängd skum och delikat krämig.
Gjord med kärlek, helt enkelt.
Då pungar man gärna ut med 30 pix för en stor.

Betyg: 4 latte.

Bagel Street Café
St. Erikgsgatan 80

*Återkommer till detta fenomen i ett inlägg snart, men den korta förklaringen är att Bagel Street håller en jämn kvalitet på sina latte. Risken att få en för het latte med fluffskum som får dig att vilja gråta är minimal.

Läs även andra bloggares åsikter om bagel street café, latte, vasastan