Lattefascisten har besökt Non Solo med jämna intervaller i flera år. Den statistiska slutsatsen som kan dras är att latten alltid håller och har hållit hög klass. Det ryktas om att Non Solos barristor har vunnit, eller i vart fall tävlat i barista-SM. Lattefascisten behöver knappast fylla i några luckor vad gäller den perfekta creman, det utsökta skummet eller temperaturen.Imorse kom Lattefascisten in på Non Solo helt nyvaken och med imma på glasögonen efter en cykeltur i ett Stockholm med arktiskt klimat. Lattefascisten tittar sig förvirrat omkring, snubblar fram till baren och framstår förmodligen som något retarderad. När imman försvunnit från glasögonen står hon öga mot öga med en 10-poängare till man som frågar vad det får lov att vara. Lattefascisten stammar fram något och baristan uppfattar vant beställningen och börjar bereda drycken. Innan mjölken skulle hällas över espresson får Lattefascisten frågan; vill du ha ett löv eller en tulpan?
Den orutinerade kafébesökaren undrar säkert vad man ska ha ett höstlöv till men tänker att en tulpan alltid är trevligt. Som tur är vet Lattefascisten att det rör sig om mönster i latten. Trots det dubiösa första intrycket lyckas Lattefascisten - stadig på rösten - prestera ett rappt svar. "Löv tack". Bra där.
Trots baristahunkarna och den oklanderliga latten kan Lattefascisten få the creeps av Non Solo. Förmodligen beror detta på klientelet. Många spårlösa, medelålders män med manschauvinistisk uppsyn. Det finns också drag av juggemaffia. Mörka män som står upp och dricker espresso, trots att det finns sittplatser. De röker Marlboro utan varningstexter på förpackningarna. Den märkliga stämningen gör att betyget inte kan bli mer än en fyra.Betyg: Fyra latte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar