fredag 26 september 2008

Levinsky's - syndromet och stället.

Lattefascisten tänkte att det kan vara dags att klara ut begreppet Levinsky's-syndromet. Det har alltså ingenting med Monica Levinsky eller oralex eller ens ovala rummet att göra. Det har däremot väldigt mycket att göra med kafét där man inte får använda bärbara datorer mellan 11 och 14 på vardgar.

Första gången Lattefascisten satte sin fot på Levinsky's serverades en fin, lagom tempererad och krämig latte i glaset. Den bellade 30 pix, vilket väl får ses som helt okej i det här området. Nice, tänkte Lattefascisten, och gick dit igen. Varpå lattens motsvarighet till bajsmacka serverades i glaset - komplett med fluffigt skum och återupphettad mjölk.

(Varför, VARFÖR, tro kaféer att det är okej att återupphetta en tidigare använd mjölkskvätt? Hur svårt är det att lära sig hur mycket mjölk som går åt till en stor respektive en liten latte? Lär er dimensionera, kids!)

Lattefascisten grät lite inombords, lämnade latten halvdrucken och lommade iväg.
Nästa gång var latten något bättre - ingen fastklämd ångare den här gången, men fortarande skamligt dålig skum och ett oroväckande dovt ljud i slutet av skumningen - något som ofta tyder på en alltför het och hårt skummad mjölk.
Det kan ha varit idioti, eller naivitet. Hur som helst har Lattefascisten flera försök på Levinsky's, drivna av någon slags tanke om att det var ju så fint en gång. Som ett förhållande som man inte vill avsluta eftersom det var så bra en gång för flera år sedan. Och varje gång har vi fått bekräftat varför det inte fungerar.
Men det är slut nu. Man kan inte bygga ett förhållande på nostalgi. Latten du gett hos har i tur och ordning smakat ingenting, bränt, plast och sump. Vi lämnar dig och tar med oss barnen, Levinsky's. Vi är värda bättre latte. Att betyget inte blir lägre beror bara på att vi hade den där fina stunden för länge sedan.

Betyg: 2 latte. Två svaga latte.

Levinsky's
Rörstrandsgatan 9.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer: