Lattefascisten vurmar för Vurma.

Lattefascisten har en fäbless för helhetsbilden. Helhetsbilden baseras i korta drag på komponenter som miljö, service, interiör och övrigt matutbud. Man kan tänka sig att en välgjord latte ner slinker oavsett omgivningen, men Lattefascisten försäkrar att ett otrevligt bemötande och charmlös meny sätter sina spår i smaken.

Kaffebarer tenderar att överdriva den italienska traditionen och tror därför att man bara behöver ha foccaccia och ciabatta på menyn utöver espressodryckerna. Det är ett misstag av rang, och också anledningen till att Lattefascisten har ett gott öga till Vurma. Latten är ganska anonym. Inget som kittlar smaklökarna, men den helt klart godkänd. Lattefascisten går dock inte till Vurma för den perfekta creman på espresson utan för helhetsbilden. Oavsett om du beställer en smörgås, sallad eller yoghurt kommer du att få en tallrik fylld med kärlek. Det enda som stör Lattefascisten med Vurma är att alla andra också hittat dit. Glöm inte armbågarna hemma om du tänker gå dit klockan elva en lördagsmorgon.

En latte är mer än bara espresso med skummad mjölk. Och det har man förstått på Vurma.

Betyg: 3 latte

Läs även andra bloggares åsikter om latte, vurma, söder, vasastan, kungsholmen

Levinsky's - syndromet och stället.

Lattefascisten tänkte att det kan vara dags att klara ut begreppet Levinsky's-syndromet. Det har alltså ingenting med Monica Levinsky eller oralex eller ens ovala rummet att göra. Det har däremot väldigt mycket att göra med kafét där man inte får använda bärbara datorer mellan 11 och 14 på vardgar.

Första gången Lattefascisten satte sin fot på Levinsky's serverades en fin, lagom tempererad och krämig latte i glaset. Den bellade 30 pix, vilket väl får ses som helt okej i det här området. Nice, tänkte Lattefascisten, och gick dit igen. Varpå lattens motsvarighet till bajsmacka serverades i glaset - komplett med fluffigt skum och återupphettad mjölk.

(Varför, VARFÖR, tro kaféer att det är okej att återupphetta en tidigare använd mjölkskvätt? Hur svårt är det att lära sig hur mycket mjölk som går åt till en stor respektive en liten latte? Lär er dimensionera, kids!)

Lattefascisten grät lite inombords, lämnade latten halvdrucken och lommade iväg.
Nästa gång var latten något bättre - ingen fastklämd ångare den här gången, men fortarande skamligt dålig skum och ett oroväckande dovt ljud i slutet av skumningen - något som ofta tyder på en alltför het och hårt skummad mjölk.
Det kan ha varit idioti, eller naivitet. Hur som helst har Lattefascisten flera försök på Levinsky's, drivna av någon slags tanke om att det var ju så fint en gång. Som ett förhållande som man inte vill avsluta eftersom det var så bra en gång för flera år sedan. Och varje gång har vi fått bekräftat varför det inte fungerar.
Men det är slut nu. Man kan inte bygga ett förhållande på nostalgi. Latten du gett hos har i tur och ordning smakat ingenting, bränt, plast och sump. Vi lämnar dig och tar med oss barnen, Levinsky's. Vi är värda bättre latte. Att betyget inte blir lägre beror bara på att vi hade den där fina stunden för länge sedan.

Betyg: 2 latte. Två svaga latte.

Levinsky's
Rörstrandsgatan 9.

Läs även andra bloggares åsikter om birkastan, dålig latte, levinsky's, latte

Lattefascisten: En latte tack, Espresso House: Ett glas mjölk sa du?

Lattefascisten höjer lien än en gång. Inget Espresso House går säkert. Oavsett vilket kafé i den skånska kedjan Lattefascisten besöker serveras kaffe som tillretts på samma sätt. Det ger höga kontinuitetspoäng, men latten lämnar en del att önska.

Vid det italienska kaffets genombrott för tio år sen hade man ännu inte börjat använda den slentrianmässiga förkortningen "latte" (vilket betyder mjölk). Kaffedrinken kallades då vid dess ursprungliga namn "caffè latte". Namnet indikerar att kaffe ska vara en del av drycken. Espresso House tycks ha glömt det i takt med att förkortningen "latte" etablerats.

När man beställer en latte på Espresso House får man ett stort glas mjölk. Mjölken är visserligen lagom varm och skummet krämigt som sig bör, men vad gör väl det när drycken är äggskalsvit. Endast viss arom av kaffe kan skönjas vid sällsynta fall. Och 35 kronor få man punga ut dessutom.

På plussidan kan tilläggas att cappuccinon smakar som vi vill att en bra latte ska smaka, men dessvärre till samma pris. Espresso House får också poäng för individualiseringsmöjligheterna i sann Starbucks-anda såsom sojamjölk för hippiesarna.

Betyg: 3 latte

Läs även andra bloggares åsikter om latte, vasastan, espresso house, lund, city, cappuccino, malmö, gamla stan

Äcklig latte, eller Varför gråter jesusbarnet?

Vill du verkligen få det här barnet att börja gråta?

Lattefascisten förstår, teoretiskt, att det finns viktigare saker att engagera sig i än kvaliteten på starkt kaffe med upphettad mjök. Svält, djurplågeri, 90-talsmodets återinträde och vi vet inte vad.

Men Lattefascisten förstår inte varför någon med denna inställning har gjort det till sitt levebröd att tillverka och servera latte till koffeinkrävande människor. Det är antingen ondska eller idioti.

En latte kan vara äcklig på väldigt många sätt.
Vi börjar med mjölken.

Om den är för varm går den för det första inte att dricka på en halvtimme, och för det andra är mjölken förstörd. Kaffet dör och allt smakar sump.
Om den är fesljummen smakar den kossa, och man hinner inte dricka upp den innan den är iskall. Iskall kaffe är en styggelse, iskaffe inte inkluderat. Ett vanligt fel på ställen där man visserligen har exemplarisk form på mjölken, men glömt ångmunstyckets uppvärmande syfte. Inte okej.
Men om mjölken bara är uppvärmd och inte uppångad till den där filmjölkslikannde konsistensen blir latten för svag, eftesom mjölken utan de små fina bubblorna tar mindre plats. Ville vi haft bara mjölk skulle vi beställt det.

Sen har vi skummet.
Om skummet är för hårt måste man använda skeden och gräva sig ner till kaffet, vilket är jobbigt och ofta har man ingenstans att lägga skummet. Dessutom är det slöseri på skummet, som är lite av vitsen med latte.
Om skummet är för mycket blir det lite samma effekt, och dessutom blir man snuvad på stor del av själva drycken. Vi gillar skummet, men vill gärna inte äta drycken enbart med sked tack.
Om skummet har för stora bubblor blir skummet för fluffigt, och frasar när man dricker det (se bilden). Fraslatte = inte okej.

Sedan har vi espresson.
Om espresson inte har någon crema har antingen för lite kaffe använts, eller så är kornen förvarade för luftigt. Eller så har den stått för länge. Inte gott.
Om espressons crema är väldigt tjock och gul har förmodligen för grovkornigt kaffe använts, eller möjligen för lite. Resultatet blir en smaklös latte.

Har kafét ändå lyckats med alla dessa delar återstår ändå tricket att inte döda creman när de häller i mjölken, Klart svårare än man tror, och svårare än många klarar. Har man väldigt fluffigt skum brukar det se ut som att creman verkligen följer med hela vägen, men det är givetvis fusk. Något man om inte annat märker när man ska försöka dricka latten. Följer creman inte med hela vägen missar man halva poängen med latte, och Lattefascisten kunde lika gärna hettat upp mjölk på gasspisen hemma och hälla i bryggkaffe.
Men följer creman med fint upp hela vägen i en lagom skummad mjölk kan man göra mönster. Det är lite larvigt, men kan vara ett tecken på en välgjord latte. Ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om dålig latte, latte

Kófi - men varför gör ni så här mot kaffe. Varför.

Först en brasklapp. Det här kan möjligen inte ses som en fullt tillräcklig recension, eftersom Lattefascisen faktiskt aldrig druckit latten här. Men från vad vi sett att personalen behandlat ångvredet skulle det verkligen aldrig falla oss in att göra det heller. Det finns gränser även för denna altruistiska blogg.

För såhär. Man lämnar inte kannan med mjölk fastklämd under mjölkångaren under iden man skär upp morotskaka (omkring 2 minuter, uppskattningsvis).
Ett pliktskyldigt bankande med kannan i diskbänken kommer inte rädda mjölken från dess överhettade och fluffskummiga öde. Varför man tror att ett hårdare bankande ska uppnå ett bättre resultat är också obegripligt.
När latten serveras är den så het att Lattefascisten ser hur den ångar. Den stackars kunden som gjort misstaget att köpa den bränner sig. Skummet är visserligen bara centimetertjockt, men fullt av stora bubblor som snabbt förvandlas till en klibbig massa som kommer lägga sig som en äcklig blöt badrummsmatta i magen på en intet ont anande kaffedrickare.
Personalen torkar inte av munstycket efter sig, och återanvänder samma kopp att göra espresson med.
För detta tar man 28 kronor.

Kort sagt, det är inte något som Lattefascisten vill ha i sina magar. och inte någo som någon annan förtjänar heller.

Betyg: 1 uthälld latte.

Kófi
Drottninggatan 33.

Läs även andra bloggares åsikter om latte, city, kófi

Fiesta - the mother of all latte

Det bästa med Fiestas latte är de fina muggarna.
Eller nej. Det bästa är hur de aldrig skulle få för sig att slarva. Ens lite. Trots upprepade försök har Lattefascisten aldrig fått en dålig latte här.
Eller nej. Det bästa med Fiesta är hur det känns lite som att man är kompis med fiestakillarna, fast inte på det där jobgiga tvingade sättet utan fint och avslappnat.
Eller nej. Det bästa med Fiesta är att det typ aldrig är kö här - fast det gör oss lite oroliga att de inte ska gå runt utan överge oss utan drickbar latte i den totala öknen som Odenplan annars utgör.
Eller nej. Det bästa med Fiesta är kanske helt enkelt att de verligen tar den misshandlade drycken caffe latte på allvar, behandlar den värdig och ömsint och som nån italienare nån gång för tusen år sedan tänkt sig att man skulle behandla de, och sedan ger dig the mother of all latte. I en fin mugg. För 25 pix.

Betyg: 5 latte.

Fiesta Deli
Upplandsgatan 45.

Läs även andra bloggares åsikter om fiesta deli, latte, vasastan

Bagel Street Café - latte med kärlek

Okej.
Lattefascisten erkänner. Vi är svaga för Bagel Street Café ända sedan de en regnig och pank söndagmorgon bjöd på en latte när halva Lattefascisten visade sig sakna pengar. Men även om detta inte hänt finns det ändå flera skäl att älska Bagel Street. En är den nästan totala avsaknaden av Levinsky's syndromet*. Alla gånger (utom en i sommras som vi väljer att se genom fingrarna med) som Lattefascisten har varit där har latten varit exemplarisk. Inte alltid med mönster, men mönsterinflationen är hög nog som den är så det är inte något som stör. Däremot alltid lagom varm, perfekt mängd skum och delikat krämig.
Gjord med kärlek, helt enkelt.
Då pungar man gärna ut med 30 pix för en stor.

Betyg: 4 latte.

Bagel Street Café
St. Erikgsgatan 80

*Återkommer till detta fenomen i ett inlägg snart, men den korta förklaringen är att Bagel Street håller en jämn kvalitet på sina latte. Risken att få en för het latte med fluffskum som får dig att vilja gråta är minimal.

Läs även andra bloggares åsikter om bagel street café, latte, vasastan